At Home With: Dan Rushton

Mycket har hänt sedan Dan Rushton flyttade in i den övergivna byggnaden i södra Williamsburg för 13 år sedan. Hans kombinerade ateljé/hem är en dröm för vilken konstnär som helst – och ett av de sista konstnärsloften i området.

Hans monumentala verk är skapade med kreativ teknologi och inspirerade av namn som Courbet och van Gogh (se mer på hans hemsida!), we love! Dan, som också är en begåvad snickare, delar sitt handbyggda hem med katterna Sam (grå) och Edie (svart), sköldpaddan Shelly och en stadig ström av resenärer från hela världen. Låt oss ta en titt!

FOR ENGLISH, CLICK ”LÄS MER” AT THE BOTTOM OF THE PAGE!

Annons

”När vi flyttade in var byggnaden i princip övergiven. Vi installerade fönster, el, värme och dusch. Den här stadsdelen var totalt nedgången, det fanns ingenting. I det här kvarteret har alla byggnaderna utom en byggts om under min tid. Al Pacinos 70-talsfilm ”Serpico”, baserad på en polis som kämpade mot korruption, filmades precis utanför vårt hus. Den verkliga polisen blev skjuten runt hörnet.”

”Jag flyttade till New York från Kanada för att bli konstnär. Det är vad jag alltid velat. Jag har gått igenom några olika stilperioder. När ekonomin kollapsade stannade konstvärlden upp, så de senaste två åren har jag fokuserat på återuppfinna mig själv. Jag har upptäckt en mer processdriven sida. På ett sätt är det en återgång till de saker jag lärde mig i skolan, ett mer minimalistiskt, processdrivet och frånkopplat förhållningssätt till måleriet. De verk ni ser i studion är gjorda med digitala datafiler och en vinylskärare. Jag har byggt om den så att den håller i graffitipennor. Det skapar ett avstånd mellan dig och det faktiska arbetet, något som stör dina egna avsikter.”

”Lägenheten har haft några olika planlösnignar. Jag brukade bo i ateljén, men sakta men säkert tog jag över mer och mer av utrymmet. Jag jobbade som snickare i många år, så jag har byggt allt själv. Nu är jag även byggnadens vaktmästare. Jag känner mig som den lyckligaste konstnären i staden som får bo här. Jag älskar att vara hemma och att ha en ordentlig arbetsplats. Och det är billigt. Det är tragedin i New York i dag, att det är för dyrt för människor att skapa något eget.”

”Jag är 38 år gammal och jag tror aldrig att jag har köpt en möbel. Allt är hittat på gatan. Wassily-stol hittade jag runt hörnet. Sofforna kommer från en kille på tredje våningen som flyttade till Argentina och inte betalade sin hyra. Bordet är från gatan. Men jag hittade alla grejer innan vägglusepidemin.”

”Konstverken är mina eller mina vänners. Väggen ovanför skrivbordet representerar människor som har varit en del av mitt liv på något sätt. Min favorit är badrummet. Det är byggt under trapphuset. Utrymmet var övertäckt, men jag slet bort väggen och bakom fanns en dörr ner till källaren. Jag byggde över den och satte badkaret ovanpå. Mina grannar på tredje våningen använde det som blomlåda, och jag övertalade dem att ge det till mig. Jag har byggt så många saker åt andra, men inget jag bygger till mig själv får riktigt samma finish. Det finns alltid en känsla av obeständighet i New York, man vet inte hur länge man kommer att kunna stanna.”

För fler foton, kolla in vår Flickr

Jag är: Dan Rushton

Mitt hem är: När folk frågar säger jag att det är ett hem/arbetsplats, men det låter aldrig tillräckligt. Jag är nog lite för fäst vid den här platsen. Den ger mig den stabilitet jag behöver för att kunna vara konstnär i NY. Jag flyttade in när jag var 24 tror jag. Jag har vuxit upp här. Mitt hem har blivit en förlängning av mig.

Senast in: Wassily-stolen. Jag hittade den i kvarteret, vilket är ett säkert tecken på att området håller på att förändras.

Senast ut: Gamla lampor. Jag rensade nyligen bort alla onödiga lampor jag hade runtom i lägenheten. Ingen av dem funkade och ingen var särskilt snygg, så…

Jag läser: Jag gillar verkligen att läsa. Den senaste boken jag läste var ”The green fool” av Patrick Kavanagh. Just nu läser jag Roger Fry-biografin av Virginia Woolf.

Jag tittar: Jag har ingen tv, men jag ser ”The Daily Show” på nätet.

Jag lyssnar: Den mest spelade musiken i min studio är antingen Bill Callahan eller Nick Cave. Jag är också ett enormt Dylanfan och älskar Joni Mitchell.

Jag har på mig: Nästan allt är second hand så jag sätter på mig vad jag kan hitta. Williamsburg har ett bra sortiment av begagnade kläder för män, man kan oftast hitta bra varumärken. Jag har ett par Marc Jacobs-jeans som jag har på mig så gott som varje dag och, såklart, en American Apparel-hoody.

Jag inspireras: Av andra konstnärer. För mig är den största fördelen med att leva i NY att kunna gå på museer så ofta jag vill. Jag var på The Met i går kväll och såg utställningen Impressionism, fashion and modernity”. Den var riktigt bra. Det finns alltid så mycket fantastisk konst här och det får mig att tänka och omvärdera min egen instlälning till konstskapande.

Jag drömmer: Om att äga den här byggnaden. Jag flyttade runt större delen av min barndom och nu, när jag är äldre, betyder det väldigt mycket för mig att ha ett hem och en studio som känns lite mer permanent.

A lot has happened since Dan Rusthon moved into the abandoned building in south Williamsburg 13 years ago. His combined studio/home is a dream come true for any artist – and one of the last standing artist lofts in the area.

We love his monumental works, made with some seriously creative technology and inspired by the likes of Courbet and van Gogh (see more on his website!). Also a gifted carpenter, Dan shares his hand-built home with cats Sam (grey) and Edie (black), turtle Shelly and a steady stream of travelers from all over the world. Let’s take a look!

When we moved in it was basically an abandoned building. We put in windows, electricity, heat and a shower. This neighborhood was totally run down, there was nothing around. All the buildings on this block, except one, have been rebuilt since I was here. The 70’s Al Pacino movie ”Serpico”, based on a cop who fought corruption, was filmed right outside our house. The actual cop was shot around the corner.”

I moved to New York from Canada to be an artist. It’s what I always wanted ot do. I’ve gone through a few different periods. When the economy fell through the art world sort of halted, so the last two years I’ve focused on reinventing myself. I’ve found a more process driven side. In a way it’s a return to some of the things I learnt in school, a more minimalist, process driven and detached approach to painting. The work you see in my studio have been done from vector drawn digital wp-content/uploads/sites/17. I use a vinyl cutter that I’ve altered to hold these graffiti markers. It puts a step between you and the actual work, there’s something that interferes with your own intentions.”

There’s been a couple of different setups of the apartment. I used to live in my studio, but bit by bit I took over more and more of the space. I used to work as a carpenter for years, so I’ve built everything myself. Now I’m the building’s super. I feel like the luckiest artist in the city to have such a nice place. I love being in my house and to have a work space. And it’s cheap. That’s the tragedy in New York today; it’s just to expensive for people to get the opportunity to build their own thing.”

I’m 38 years old and I don’t think I’ve ever bought a piece of furniture. I’ve found everything on the street. The Wassily chair is from around the corner. The couches came from someone on the third floor who moved to Argentina and didn’t pay his rent. The table is from the street. But all the stuff was taken before the bedbug scare.”

The art work is mine or friends’. The wall area above the desk represents people who’ve been part of my life in some way. My favorite thing is the bathroom. It’s built beneath the stairwell. It was all boarded up, but I knew there had to be some space underneath. I tore away the wall and behind it there was this door going down to the basement. I boxed up of that area and put a bathtub on top. Someone was using it as a planter box on the third floor, and I got them to give it to me. I’ve built so many things for other people, but nothing I build for myself has the same finish. There’s always a feeling of impermanence of New York, you don’t know how long you’ll be able to stay.”

 

 

I am: Dan Rushton

My home is: When people ask I say I have a live/work space, but that never sounds adequate. I am probably a little too attached to my space. It provides me with the stability I need to be an artist in NY. I moved in when I was 24 I think. I have grown up here. Its an extension of me at this point.

Last in: the Wassily chair. I found it on my block which is a sure sign of the changing neighborhood.

Last out: The last thing out would have been old lamps. I recently purged all the unnecessary old lamps I had around the apartment. None of them worked and weren’t very nice so…

I read: I really enjoy reading. The last book I read was ”The green fool” by Patrick Kavanagh. At the moment I am reading the biography of Roger Fry by Virginia Woolf.

I watch: I dont have a TV but I watch ”The Daily Show” on line

I listen to: The most listened to music in my studio is either Bill Callahan or Nick Cave. I am huge Dylan fan and love Joni Mitchell too.

I wear: Pretty much everything I wear is 2nd hand so I wear whatever I can find. Williamsburg has a good selection of second hand clothes for men so you can usually find good brands. I have a pair of Marc Jacobs jeans I have been wearing pretty much everyday and of course an American Apparel hoody.

I get inspired: By other artists. The greatest part of living in NY for me is being able to go to museums as often as I want. I was at the Met last night seeing the Impressionism, fashion and modernity show. It was really great. There is always so much great art to see here and it keeps me thinking and re-evaluating my own approach to art making.

I dream: To own this building. I moved around most of my childhood now that I am older, having a home and studio that feel more permanent and stable means a lot to me.




Laddar