Annons

At Home With: Sara Singh

Svenska illustratören Sara Singh har pendlat mellan Manhattan och Stockholm i 15 år. Under karriären har hon lånat sin talang till kunder som Vogue Japan, MAC Cosmetics, Harper’s Bazaar, Givenchy, Lancôme och bokförlaget Splinter. Just nu syns hennes verk varje vecka i samband med fantastiska Lynn Yaegers ”What price glory”-spalt för www.vogue.com (värt att notera: Sara har även publicerats i brittiska Elle Interiör).

Vi älskar hennes skira – men ändå starka – teckningar i vattenfärg och tusch, så det var ingen överraskning att vi även föll pladask för hennes ljusa East Village-lägenhet där hon bor med hunden Boone. Vill du ha ett av hennes verk på väggen? Stampa säljer fina prints i limiterad upplaga. Lite senare i vår kommer vi även att hälsa på henne i studion, så håll utkik!

Swedish illustrator Sara Singh has been living in between Stockholm and New York for the last 15 years. Her East Village apartment is just as dreamy as her art work. We visited her and Boone the dog just when winter was (sort of) turning into spring, and time just flew. For English, press ”Läs mer” at the end of the post!

Jag ville jobba som modeillustratör och kände att jag måste flytta från Stockholm. På nätterna drömde jag om New York nästan varje natt i ett år. Jag kände att jag var tvungen att testa. När jag kom hit kände jag ingen, men jag hade fått telefonnummer till Liselotte Watkins och Carin Rodebjer av en kompis. Det var 15 år sedan. I den här lägenheten har jag bott i snart tio år. När jag köpte den var allt persikorosa och kackerlackorna stortrivdes. En gammal farbror hade bott här i 40 år och på golven var flera lager linoleummattor fastnitade och häftstiftade. Till och med på fönsterkarmarna var det linoleummattor. Telefonsladdar och tv-kablar hängde från rum till rum som lianer. I vardagsrummet var heltäckningsmattan blöt efter en läcka som hållit på i flera år. Jag fick fixa alla golven och väggarna. Allt är lite snett och vint, men man vänjer sig.”

I New York hade jag alltid bott väldigt mörkt, murrigt och smutsigt, så det första jag tänkte på när jag flyttade in var att jag ville ha det vitt och rent med blanka, reflekterande ytor. Min lägenhet i Sverige är också mörk, så det här är först gången jag har riktigt dagsljus i mitt hem och inte behöver ha lamporna tända dagtid. De bästa sakerna jag har är de jag har hittat på olika loppisar. Vardagsrumsbordet hittade jag på Housing Works, det är designat av Warren Platner. Vi rullade hem det på gatan inlindat i en filt, så marmorskivan blev tyvärr lite kantstött. Men jag är inte så fäst vid saker, det är därför jag gillar loppisfynd. Jag gråter inte när saker går sönder, för det finns alltid mer att hitta. De flesta fynd gör jag nog i Sverige. Den här radion har jag hittat på Hötorgets loppmarknad och den funkar!”

Mitt hem är eklektiskt snarare än utstuderat. Jag hittar saker på loppisar – framför allt Hötorgets loppmarknad – och flea markets i New York, blandat med lite Ikea. Jag kommer från en bakgrund som gör det svårt för mig att lägga stora pengar på hem och inredning. Det är en sport för mig att hitta saker billigt och att gå på loppis är en kreativ process. När jag går in i en affär där allt är vackert och välcurerat kan jag bli inspirerad, men jag inspireras sällan till att handla något. Den kreativa utmaningen som finns i att söka och sortera sig fram till det vackra eller intressanta i röran saknas, och då infinner sig inte shoppingyran. Jag har ju ett hem i Stockholm också, så de loppisfynd som får plats i väskan kan ibland komma att fraktas över Atlanten till det hem där de passar bäst. Att fynda på loppis handlar också återvinning, vilket känns bra.”

Konsten kommer från mig eller vänner. Stina Persson, Erik Magassa och Tina Berning. Liselotte Watkins-bilden är ett porträtt av mig. Stina Persson har även gjort den stora i köket. Min kompis som är feng shui-expert räknade till 30 porträtt på ensamma kvinnor i lägenheten. Det var nog inte så medvetet detta, men kvinnor är för mig mer intressanta att porträttera än män. 1700-talskvinnan av Alexander Roslin kommer från Ikea. Jag jagade runt efter den länge och letade även på Ikea i Milano. Träskulpturerna gjorde jag till en utställning för flera år sedan. Jag gillar byster, men de tar så mycket plats så jag ville komma på ett sätt att göra byster som gav samma känsla, men var mer tvådimensionella.”

Jag gillar när gardinerna går hela vägen från taket ner till golvet, det skapar en mjuk känsla. Fågeltavlan i fönstret har varit med i en kortfilm av Peter Elofsson som inte har visats än. I filmen sitter Cristina Ricci med den framför ansiktet och tittar genom den med sina stora ögon, som en katt. Först hittade jag de utstansade fåglarna på loppis i Paris för 5 Euro. Sedan hittade jag en ram med flera lager glas och stoppade in dem där. Jag tycker om att ställa ihop små stilleben av saker som jag hittat på olika håll. Hemmet för mig är ett ständigt projekt som aldrig blir klart. Och det är nog bra. Jag är ombytlig, rädd för rutiner och har en eklektisk stil.”

Sovrummet har jag precis gjort om. En kompis som har en instinktiv och intuitiv känsla för att möblera kom hem hit och gick loss och flyttade på saker. Min första reaktion var ”det här känns inte bra”, men hon sa ”testa en vecka” och nu känns det både mer harmoniskt och större. Jag har även gjort en grundlig utrensning, det var dags för en röjning. Vartenda skåp har tömts på saker, kläder och papper jag inte längre behöver. Så skönt. Det bästa har jag skänkt till Housing Works. Det är där jag hittat mycket under åren. Nu ska sakerna få cirkulera vidare i vintage-kretsloppet!”

Se fler bilder på vår flickr! 

Jag är: illustratör och samlar på sånt som kan inspirera: Intryck, möbler, tyger, prylar, fina gamla köksredskap.

Mitt hem är: ett ställe där jag kan få ta skydd från en ganska kaotisk och flyktig stad. Allt i New York känns temporärt och folk kommer hit med mål om att uträtta något specifikt och sedan dra vidare. Det finns en härlig energi och spänning i det, men det skapar samtidigt brist på stabilitet. Jag hade länge en önskan om att äga en lägenhet i New York bara för att kunna känna mig lite mer rotad och trygg. Jag tänkte på Manhattan som en lång slinkig glittrande paljettklänning och att om jag bara fick äga en liten paljett av den klänningen så skulle jag nöja mig. Och så blev det och nu bor jag tacksamt på den lilla, lilla paljetten!

Senast in: Jag kan inte komma på vad det var. Jo, två ganska slitna Eames-stolar av palisander. Visste inte var jag skulle ha dem, men såg dem och kände att jag längtade efter dem… Jag vet fortfarande inte vad de ska stå, så de står på jobbet. Det är så jag handlar, av estetiska och sinnliga behov – inte praktiska. Ska gå lös på dem med finaste stålull och teakolja snart. 

Senast ut: Det var alla gamla kläder, skor, böcker och saker. 

Jag läser: Ur en New Yorker som ligger bredvid sängen och ”In the Shadow of Gotham” av Stefanie Pintoff. Hittade den i lobbyn i mitt hus. Handlar om mord i New York för 100 år sedan. Vet inte om den är bra än, har just börjat.

Jag ser: En favoritfilm för ett tag framöver var nog ”Biutiful” med Javier Bardem.

Jag lyssnar på: I dag på The The, Solomon Burke, The Knife, Brian Eno, Arvo Pärt och allt möjligt ”featuring” Bajka

Jag har på mig: Jag gillar billigt som ser DYRT ut. Ett favoritplagg är en sidenklänning från 80-talet som min italienska vän Claudio Concato hittat på en loppmarknad i Mexico City för många år sedan. Ser ut som den skulle kunna vara Stella McCartney.

Jag blir inspirerad: Av storstäder, natur, musik och att gå på loppmarknader!

Jag drömmer: Om att renovera i lägenheten. Vill få fram lite mer gammal karaktär, ta fram några tegelväggar och måla dem vita, höja taket samt räta till golvet. Jag har räknat att jag har sammanlagt 30 kvinnoporträtt på väggarna. Jag ska rita män så det blir lite mer balans här. Och, jag vill hitta en bara lite lätt sliten och helt rätt soffa i skinn som även kan fungera som gästsäng. Drömprojekt att jobba med vore att göra tapeter, porslin, kakel, m.m!

Swedish illustrator Sara Singh has spent the last 15 years in between Manhattan and Stockholm. During her career she has lent her talent to clients such as Vogue Japan, MAC Cosmetics, Harper’s Bazaar, Givenchy, Lancôme and book publisher Splinter. Currently her work can be seen every week with Lynn Yaeger’s ”What price glory”-column for www.vogue.com (worth noting: Sara has also been published in British Elle Decoration:)

We love her delicate yet strong drawings in watercolor and ink, so it was no surprise that we fell head over heels for her airy and bright East Village apartment. Later this spring we’ll take at look at her studio, so stay tuned!

”I wanted to work as a fashion illustrator and felt like I had to leave Stockholm. I dreamt of New York almost every night for a year. I felt I had to try it out. I didn’t know anyone when I arrived, but I got the phone numbers for Liselotte Watkin and Carin Rodebjer from a friend. That was 15 years ago. I have been in this apartment for almost ten years now. When I bought it, everything was peachy pink and the cockroaches were enjoying themselves. An old man had lived here for 40 years and the floors were layered with linoleum. Even the window frames were covered in it! Telephone and television cables were hanging from room to room like lianas. The living room carpet was soaked after a leak that had been going on for years. I had to fix all the floors and walls. Everything is a bit awry and skewed, but you get used to it.”

”In New York, my homes had always been very dark, drab and dirty, so my first thought when I moved in was that I wanted everything to be white and clean with shiny, reflective surfaces. My apartment in Sweden is also dark, so this is the first time that I have natural light and don’t need to put the lights on during the day. My favorite things are flea market finds. The living room table I found at Housing Works, it’s designed by Warren Platner. We hurled it home on the street wrapped in a blanket, so the marble table top got a bit chipped. But I’m not to attached to things – that’s why I like flea market finds. I don’t cry when things break, cause there’s always more stuff to be discovered. I think I find the best bargains in Sweden. This radio I found at the Hötorget flea market and it works!”

”My home is eclectic rather than refined. I find things at garage sales – especially Hötorget in Stockholm – and flea markets in New York, and mix it up with a little Ikea. My background makes it hard for me to spend a lot of money on my home. It’s a sport for me to find cheap things, and I consider a trip to the flea market as a creative process. When I go into a store where everything is beautiful and well curated I can get inspired, but I rarely get inspired to buy something. The creative challenge in finding the most beautiful or interesting things in a big mess is lost, and so is the joy of shopping. Since I have a home in Stockholm to, the flea market finds that can fit into my bag sometimes make their way across the Atlantic to whichever home suits them. Flea market shopping is also sustainable, which I like. ”

”The art work comes from me or friends. Stina Persson, Erik Magassa and Tina Berning. The Liselotte Watkins drawing is a portrait of me. Stina Persson also made the huge piece in the kitchen. My friend, who is a feng shui expert, found 30 portraits of women in this apartment. It’s not deliberate, but to me women are more interesting to portray than men. The 18th century woman by Alexander Roslin comes from IKEA. I hunted it forever and even looked at IKEA in Milan. The wooden sculptures are from a show I did years ago. I like busts, but they’re so space consuming, so I wanted to find a way to make two dimensial busts that still gave the same feeling.”

”I like it when the curtains go from floor to ceiling, it creates a soft atmhosphere. The bird piece in the window has been featured in a short film by Peter Elofsson which hasn’t been shown yet. In the film Cristina Ricci holds it in front of her face, looking through it with her big eyes like a cat. First I found the birds at a flea market in Paris for 5 Euro, then I found a frame with several layers of glass and put them in there. I like to set up little still life’s of things I find in different places. For me my home is an ongoing project that is never finished. And that’s probably good. I’m fickle, I don’t like routines and I have an eclectic style.”

”I have just re-decorated the bedroom. A friend who has an instinctive and intuitive sense of interiors came over and moved things around. My first reaction was ”this does not feel good,” but she said ”just try it for a week” and now it feels a lot more harmonious. I’ve also done a thorough cleaning, which was about time. Every single box has been emptied of things, clothes and papers I no longer need. It feels so good. I’ve donated the best things to Housing Works. That’s where I’ve found a lot of my favorite stuff over the years. Now the things get back into the vintage circuit! 

I am: An illustrator and collector of things that inspire: impressions, furniture, fabrics, gadgets, nice old cookware.

My home is: A place where I can take shelter from a rather chaotic and volatile city. Everything in New York feels very temporary and people come here with a goal to accomplish something specific and then they move on. There is a wonderful energy and excitement in that, but it also creates a lack of stability. I had been longing to own an apartment in New York just to be able to feel a little more settled and secure. I thought of Manhattan as a long, slinky, glittery, sequined dress and if I could own just one little sequin of the dress, I would be happy. And I was right, now I live on this tiny, tiny sequine with gratitude and joy!

Last in: I can’t remember what it was. Well, actually it was two rather worn Eames chairs of rosewood. I didn’t know where to put them, but I found them and felt that I longed for them… I still don’t know where their place is, so I keep them in my studio. That is how I shop, from aesthetic and sensual needs – not practical. Soon I’m going to get to work with steel wool and teak oil on the chairs.

Last out: All the old clothes, shoes, books and stuff.

I’m reading: A New Yorker that’s next to my bed and ”In the Shadow of Gotham” by Stefanie Pintoff. I found it in the lobby of my house and it’s about murders in New York a hundred years ago. I’ve just started so I don’t know if it’s any good yet.

I watch: A favorite for a while has been ”Biutiful” with Javier Bardem.

I listen to: Today to The The, Solomon Burke, The Knife, Brian Eno, Arvo Pärt, and everything there is ”featuring” Bajka.

I wear: I like cheap clothes that look EXPENSIVE. A favorite piece is a silk dress from the 80’s that my Italian friend Claudio Concato found at a flea market in Mexico City many years ago. It looks like it could be Stella McCartney.

I get inspired: Of big cities, nature, music, and going to flea markets!

I dream: Of renovating my apartment. I want to give it an older character, bring forth a few brick walls and paint them white, raise the roof, and straighten the floor. I have calculated that I have a total of 30 female portraits on the walls. I’m going to draw some men so it gets a little more balanced. And, I want to find a just slightly worn and perfect leather coach that can also serve as a guest bed. A dream project would be to make tapestries, porcelain, tiles, etc!

 


Annons

Annons

Laddar