At Home With: Tim Tucker (New York Nests goes St Louis!)

Dörren hemma hos Tim Tucker i St Louis, Missouri, är lika bred som hög (3,6 meter) och alltid öppen. Hemlösa och prostituerade är lika välkomna som vänner och familj, vilket är talande för den mångsysslande fastighetskonsulten (som även är Agnes pojkväns pappa). När han flyttade in i den gamla reparationslokalen för hästvagnar för nio år sedan fanns varken fönster eller värme, men med hjälp av enbart återvunna material har han sakta men säkert totalrenoverat stället. Välkommen till himmelriket för alla historieälskande prylgalningar! 

Jag har byggt det här stället av material som jag har räddat. Trä, sten, glas och järn. Många av sakerna har använts på andra platser, sannolikt på andra sätt. Jag kallar dem “loftovers”, det som blev kvar när alla fabriksbyggnader övergavs. Produktionsutrustning, det är industriell konst för mig. Någon har spenderat hela sitt liv med att utföra en specifk uppgift vid en specifik maskin och man kan se patinan de lämnat efter sig. Allting här inne har en själ.” 

Jag samlar på alldagligt, målat glas. Det var ett försök att inkorporera konst i arkitekturen – konst för massan. Jag samlar även på skyltar från gamla byggnader. De berättar en stads historia. Större delen av min konst kommer från lokala konstnärer i St Louis. Ett av projekten jag har varit involverad i är City Museum, som jag hjälpte till att grunda 1997. Jag äger också en del mark vid Mississippifloden och en gång per år arrangerar vi konstfestivalen The Artica, St Louis motsvarighet till Burning Man. Jag har många vänner som är konstnärer och jag försöker stötta dem. Den bevingade gripen är gjord av den lokala skulptören Brent Morris.”

Baren i mitt kök kommer från ett gammal Statler-hotell (en amerikansk hotellkedja från början av förra sekelskiftet). Mina köksskåp är gjorda av ett gammalt linneskåp från ett nunnekloster. Köksgolvet kommer från en gammal klädfabrik och lamporna från en gammal Sears-byggnad som revs. Jag läste nyligen en artikel om lövsalsfåglar i National Geographic och det finns många likheter mellan oss. Hanfåglarna inreder med hopp om att attrahera en hona, någon dekorerar med gräs, en annan med skräp. Jag skrattade högt åt mig själv!”

Jag är: Jag brukar alltid säga att jag är “droger, sex och rock & roll, på vägarna igen och en urban förnyare för alltid”. Jag är en miljövårdare, en naturalist i hjärtat och en samhällsbyggare. Hela mitt live har jag fokuserat på att återanvända det vi redan har förstört, att rädda städer genom att rädda byggnader och människor.

Annons

Mitt hem är: Hemma är för mig samma som för alla: där hjärtat är. Det är en tillflyktsort och en plats för kontemplation. Mina dörrar är vidöppna och alla typer av människor kliver in i mitt liv. Det är lite av en smältdegel. Klockan 7.30 en lördagmorgon kan fem främmande människor sitta vid baren i mitt kök och diskutera politik eller konst!

Senast in: en 250 kilo tung, 6 meter lång och en meter hög Rexall-skylt (från ett gammalt apotek).

Last out: Under Kalla kriget fanns särskilda förråd där folk kunde hämta föröndenheter om det blev kärnvapenkrig. Regeringen skapade stora kärl som antingen kunde användas för dricksvatten – eller som toaletter. Det är bara så komiskt. Jag har några stycken och gav bort ett par till min granne häromdagen.

Jag läser: Jag läste just ut “Hero” by Michael Korda. Det är en biografi om Lawrence av Arabien och sätter det som händer i Mellanöstern just nu i perspektiv.

Jag ser: inte på tv. Nyligen såg jag en dokumentär om ett läger av hemlösa i St Louis. Och jag såg just den nya James Bond-filmen, som jag tyckte var kul. Härnäst blir det “Lincoln”.

Jag lyssnar på: mycket folkmusik från 60-talet. Judy Collins, Jone Mitchell, Crosby, Stills, Nash & Young, Jackson Browne, klassikerna. Min son har fått mig att lyssna på ny musik, får några lördagar sedan såg vi Future Islands. Jag älskade det.

Jag bär: de senaste 30 åren har jag varit klädd i kostym, nu har jag jeans.

Jag blir inspirerad av: människor. Vardagliga saker. Ärlighet och sanning. Sanning och mod inspirerar mig.

Jag drömmer: om starkare gemenskap i samhället. Jag har alltid sagt att kärlek är allt vi behöver. Starka samhällen genom kärlek, människor som hjälper varandra. Det är så jag har försökt att leva. 

 

För fler bilder, klicka ”Läs mer”. 
For English translation and more images, click ”Läs mer”  

 

 

The door into Tim Tucker’s home in St Louis, Missouri, is as wide as it is high (12 feet) and always open. Homeless people and prostitutes are as welcome to enter as friends and family, which tells you a lot about this well-rounded, real estate development consultant (who also happens to be Agnes’ boyfriends dad). When he moved into the old buggy shop nine years ago there was neither heat nor windows, but since then he has slowly renovated the place using only reused materials. The result is a haven – and a heaven for every history loving collector!

 

I built the place out of salvaged materials. Wood and stone and glass and iron. A lot of the things were used elsewhere and probably in a different way. I call them loftovers, what was left when all of the loft buildings were abandoned. Manufacturing equipment, it’s industrial art to me. Someone spent their life at a particular machine dong a particular task and you can see the patina they left. Everything in here has as soul.”

 

I collect pedestrian stained glass. It was an attempt at art in architecture – art for the masses. I also collect signs from old buildings. They tell the city history. Most of my art comes from local St Louis’ artist. One of the projects I was involved in was the City Museum, which I helped found in 1997. I also own a bunch of property on the Mississippi river and once a year we do The Artica, the St Louis equivalent of Burning Man. I have a lot of friends who are artists and I try to support them. The winged griffin is a local scultpure, by an artist called Brent Morris.”

 

My kitchen bar is out of an old Statler hotel (an American hotel chain from the beginning of the last century). My kitchen cabinets are a linen cabinet from a nunnery. The floor in my kitchen is out of an old garment building and my lights come from an old Sears building that was torn down. I recently read an article about bowerbirds in the National Geographic and I thought there was a lot of similarities between us. It’s these male birds that decorate in hope of attracting female birds. One will decorate with trash and another one with grass. I was just laughing at myself!”

I am: I always used to say that I’m “drug, sex and rock & roll, on the road again, and urban renewal forever”. I’m really a conservationist, a naturalist at heart and a community builder. My whole life I’ve been focused on re-using what we’ve already destroyed, and to save cities through saving buildings and people.

My home is: Home to me is what everybody says: where the heart is. It’s a place of refuge and contemplation. My doors are wide open and all walks of life walk into my life. It is kind of a melting pot. 7.30 on a Saturday morning I can have five people sitting at my bar in my kitchen discussing politics or art!

Last in: this 550 pound, 21 foot long, 4 foot high Rexall sign.

Last out: During the Cold war they developed these fall out places, where people would go for supplies in case of a nuclear war. The government created 50 gallons drums used for water or toilets, and that’s really comical. I have a couple of those and gave some away to my neighbor the other day.

I read: I just finished a book called “Hero” by Michael Korda. It’s a biography of Lawrence of Arabia and it puts into perspective a lot that’s going on in the Middle east right now.

I watch: I don’t watch television. I recently saw a documentary on a homeless encamping in St Louis. And I just saw the James Bond movie which I enjoyed. Next I wanna see “Lincoln”.

I listen to: a lot of 60’s folk music. Judy Collins, Jone Mitchell, Crosby, Stills, Nash & Young, Jackson Browne, the classics. My son turned me on to new music, I went to see the Future Islands with him a couple of Saturdays ago. I loved it.

I wear: You know, for the past 30 years I’ve been in suits, but now I’m in jeans.

I get inspired: by people. Everyday stuff. Honesty and truth. Truth and courage inspires me.

I dream: of stronger communities. I always said all you need is love. Strong communities through love, people helping each-other. That’s how I’ve tried to live.

 

 


  • The Nordic Nest

    Hej! Fint reportage! Kika in på min inredningsblogg: thenordicnest.wordpress.com MVH / TNN

    • new_york_nests

      Hej och tack! Vad härligt det ser ut med vinterland, här är det fortfarande oktoberväder. //Katarina



Laddar